Dom från HFD om uttagsbeskattning av utbetalningar från fåmansbolag vid manipulerade fakturor

Under mars 2025, kom Högsta Förvaltningsdomstolen med en ny skattedom, som rör huruvida ägaren till ett fåmansbolag, ska uttagsbeskattas vid situationen då fåmansbolaget gjort utbetalningar, som det saknats underlag till i bokföringen, eller där underlag funnits i form av manipulerade fakturor.

Kan en ägare till fåmansföretag beskattas vid utbetalningar då underlag saknas?

Enligt ett rättsfall från Högsta Förvaltningsdomstolen, från 1980, presumeras en ägare till ett fåmansföretag personligen motta medel som mottagits av fåmansföretaget, men som inte inkluderats i företagets räkenskaper/bokföring. Ägaren ska således beskattas personligen för sådana inkomster.

Resonemanget har sin grund i att man anser att huvudaktieägaren i företaget har kontroll över företaget, och därmed de medel som betalats in med uteslutits från bokföringen, och att ägaren själv därför anses ha uppburit denna inkomst, som skattepliktig.

Av samma rättsfall, följer dock att någon beskattning av ägaren till företaget inte ska ske, om det kan visas att medlen som inte bokförts har använts för att betala företagets utgifter. Presumtionen kan alltså motbevisas. Samma sak gäller i situationen då medlen förts ut från företaget i fråga, utan att huvudägaren har haft kännedom eller vetskap om detta. Då ska alltså någon beskattning inte ske av huvudägaren till företaget.

Hur såg omständigheterna ut i rättsfallet?

I det nu aktuella rättsfallet, var det inte fråga om att inkomster i bolaget inte hade redovisats. Istället hade bolaget gjort utbetalningar som bokförts. Dock saknades underlag i bokföringen, i form av fakturor, kopplade till vissa av utbetalningarna. Till andra utbetalningar fanns fakturor, men dessa var manipulerade för att det skulle framstå som att utgifterna varit hänförliga till bolaget, fast att så ej var fallet.

De utbetalningar som gjorts av bolaget, var egentligen betalningar för ett annat bolags räkning. Närmare bestämt, hade ett externt bolag gjort förskottsbetalningar till bolaget. Men eftersom det externa bolaget hade likviditetsproblem, kom de två bolagen överens om att förskottsbetalningarna skulle återgå, i form av att bolaget som mottagit förskottsbetalningarna betalade det andra bolagets kostnader.

Skatteverket menade på att detta, med stöd av det ovan nämnda rättsfallet, skulle innebära att bolagets huvudägare skulle beskattas som om denne uppburit utbetalningarna personligen, genom uttagsbeskattning.

Hur resonerade HFD i sin dom?

HFD inledde sin dom genom att redogöra för domen som nämnts ovan, från 1980. HFD poängterade dock att domen innebär en presumtion, som kan motbevisas av den skattskyldige.

I denna kontext, tog HFD fasta på att pengarna som betalats ut hade gått till en extern mottagare, och att huvudägaren i det utbetalande bolaget därför inte kunde anses förfoga över medlen efter de betalats ut.

HFD ansåg också, att förklaringen i form av att förskottsbetalningarna backats, utgjorde en rimlig förklaring till skeendet som inträffat, och att det därav, stod klart att det utbetalande bolagets huvudägare inte haft förfogande över de utbetalda medlen.

Därav valde HFD att underkänna Skatteverkets resonemang. Ägaren till fåmansbolaget vann således målet.

Vad innebär rättsfallet?

Målet är av principiella skäl viktigt, eftersom det tydliggör att skattemässiga presumtioner kan brytas, om den skattskyldige presenterar tillräcklig bevisning. Detta synes principiellt riktigt, eftersom någon beskattning inte ska ske i det fall ett skattesubjekt faktiskt ej har åtnjutit eller förfogat över en inkomst.