HFD förtydligar beskattning av Carried Interest i ny dom

Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade nyligen en dom, ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden, vari den skatterättsliga klassificeringen av Carried Interest bedömts. Domen utgör ett välkommet förtydligande av rättsläget, på så sätt att de civilrättsliga förhållandena synes ha givits en avgörande vikt vid beskattningen.

Vad avsåg förhandsbeskedet?

Förhandsbeskedet avsåg beskattningen av en person som var verksam som förvaltare av en riskkapitalfond, som inom ramen för detta hade rätt till Carried Interest. Närmare bestämt ställde personen i fråga två frågor, som båda avsåg huruvida han som person skulle beskattas i inkomstslag tjänst (som lön) då Carried Interest i form av dels en avtalad allokering av resultatet i ett motsvarande kommanditbolag i en Luxemburg-fond, dels en utdelning från en s.k. limited partner i fonden, till holdingbolag, skedde.

Sökanden undrade alltså om han själv som individ skulle beskattas i inkomstslag tjänst vid utdelning till hans egna helägda fåmansbolag.

Hur har liknande förfaranden bedömts av Skatteverket?

I praxis från kammarrätter har ett flertal olika synsätt applicerats vid beskattning av Carried Interest. I vissa fall har Skatteverket framgångsrikt hävdat att Carried Interest till sin natur är ersättning för arbete, och att den därför inte kan beskattas så som kapitalinkomst.

Skatteverket har i dessa fall framförallt pekat på att fondförvaltare erhållit ersättning i form av carried interest, som varit oproportionerligt stor i förhållande till den insats de indirekt investerat i fonden.

I andra fall har Skatteverket, ibland framgångsrikt, hävdat att beskattning ska ske enligt de s.k. fåmansföretagsreglerna (3:12-reglerna), som medför beskattning delvis som kapitalinkomst, delvis som tjänsteinkomst.

Hur resonerade Högsta Förvaltningsdomstolen i sin dom?

I domen i fråga, inledde Högsta Förvaltningsdomstolen med att bedöma huruvida den överenskomna resultatfördelningen mellan bolagsmännen i fonden, alltså General Partner, de externa investerarna, samt förvaltarnas bolag som var den potentiella mottagaren av carried interest, skulle accepteras skatterättsligt.

HFD uttalade vad avser denna fråga, vad som får förstås som att fördelningen uppenbarligen varit marknadsmässig, och att man därför skulle acceptera den civilrättsliga fördelningen även skattemässigt. Med hänsyn därtill, skulle inte personen som var förvaltare i fonden beskattas då förvaltarnas bolag, som skjutit till ca. 2 % av kapitalet i fonden, beskattas då carried interest betalades ut till detta bolag som förvaltarna var indirekta delägare i.

Vad som är intressant i domen, är att HFD:s majoritet i sina domskäl inte direkt besvarar huruvida fondförvaltaren som person skulle beskattas vid utdelning till hans egna personliga fåmansbolag. Emellertid följer det av HFD:s beslut att fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked, att man ansåg att någon tjänstebeskattning inte skulle komma i fråga vid detta steg.

Sammanfattningsvis ger domen uttryck för en acceptans för vad som civilrättsligt avtalats, i den bemärkelsen att carried interest givet insatsen inte ska anses utgöra en resultatfördelning som ska frångås vid beskattningen. HFD synes även ta fasta på att någon tjänstebeskattning inte ska ske, oavsett ersättningens natur, till den del beskattningstidpunkten inte inträffat, vilket bör ske som tidigast när en individ kan disponera en inkomst.

Domen utgör ett välkommet förtydligande, och förhoppningsvis kan ett resultat av den vara att Skatteverket slutar med de processer myndigheten fört de senaste årtiondet, där man synes ha försökt åstadkomma beskattning i inkomstslag tjänst, på olika omvägar, trots att man i andra fall, har accepterat beskattning i inkomstslag kapital då medlen uppenbarligen emanerat i arbete som utförts av mottagaren av utdelning.