Skatteverket förlorar kammarättsmål om fast driftställe för Cypern-bolag

Skatteverket förlorade i slutet av oktober 2025, ett mål i Stockholms kammarrätt, som avser huruvida ett cypriotiskt bolag, som ägde en omfattande aktiepost i ett tidigare börsnoterat svenskt bolag, skulle anses ha ett fast driftställe i Sverige, och därför beskattas för försäljningen. Avgörandet visar att Skatteverket tenderar att agera aggressivt i förhållande till användande av utländska holdingbolag, och att Skatteverket därmed tenderar att tillämpa regelverket felaktigt. Bolaget kom dock undan, och duckade därav en skattekostnad på över 80 miljoner kronor, som Skatteverket krävt bolaget på.

Vad är ett fast driftställe?

Ett utländskt bolag, såsom det i rättsfallet aktuella cypriotiska aktiebolaget, kan – om det utövar aktivitet från Sverige – få ett så kallat fast driftställe i Sverige. Det innebär att det utländska bolaget blir skyldigt att erlägga svensk bolagsskatt för den del av bolagets resultat som kan hänföras till det fasta driftstället i Sverige.

Rent allmänt krävs att ett utländskt bolag har tillgång till en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån bolaget bedriver verksamhet. Med stadigvarande avses i princip att aktiviteten pågår i minst sex månader på platsen. Det är också möjligt för ett utländskt bolag att få ett fast driftställe i Sverige om företrädare för bolaget regelmässigt förhandlar eller ingår avtal för bolagets räkning.

Hur såg omständigheterna i fallet ut?

I fallet hade en tidigare styrelseordförande i det svenska börsbolaget ägt aktier i börsbolaget genom en serie holdingbolag, varav ett cypriotiskt aktiebolag ägde aktieposten i det svenska börsbolaget. Ett uppköpserbjudande av bolaget hade lämnats av flera intressenter, varvid aktieägarna uppmanades att ta ställning till erbjudandena.

Det cypriotiska bolaget hade en styrelse som den fysiska ägaren – alltså styrelseordföranden i börsbolaget – inte ingick i. Det framgår av domen att bolaget bedrev diskretionär förvaltning, det vill säga att externa förvaltare placerade bolagets pengar i värdepapper eller andra tillgångar.

Det framgår att aktiviteten i bolaget var mycket ringa, och det förefaller därför som att bolaget använts som ett rent holdingbolag, främst för aktierna i det svenska börsbolaget.

Hur resonerade Kammarrätten i Stockholm?

Kammarrätten inledde domen med att klargöra att det var Skatteverket som hade bevisbördan för att det cypriotiska bolaget skulle anses ha ett fast driftställe i Sverige under den aktuella perioden då aktierna såldes.

Det framgår av domen att Skatteverket endast förmått presentera fyra e-postmeddelanden som stöd för sin uppfattning. Kammarrätten kommenterade dessa meddelanden med att de inte ger tydligt uttryck för att det var den indirekta ägaren till det cypriotiska bolaget som fattade beslut om försäljningen av aktierna. Tvärtom menade kammarrätten att den indirekta ägaren främst agerat i sin roll för det svenska börsbolaget, där han var tvungen att agera till följd av uppköpserbjudandena.

Sammanfattningsvis menade kammarrätten att Skatteverket inte hade bevisat att bolaget haft något fast driftställe i Sverige, varför försäljningen av aktierna inte kunde beskattas med svensk bolagsskatt.

En av domarna i kammarrätten var dock skiljaktig och menade att de fyra e-postmeddelandena, tillsammans med att ägaren varit bosatt i Stockholm där han också haft kontor, var tillräckligt för att ett fast driftställe skulle anses föreligga samt att aktierna i fråga var hänförliga till detta fasta driftställe.

Kommentar

I målet var det fråga om ett bolag som inte haft något kontor eller annan fysisk etablering på Cypern. Det rörde sig i stället om ett bolag med svensk ägare som endast fungerat som holdingbolag för aktier.

Det framgår av domen att en svensk skattejurist varit behjälplig med uppsättandet av bolaget, skötseln av bolagets löpande formella åtaganden på Cypern och att samma jurist ingått i bolagets styrelse. De två övriga styrelsemedlemmarna verkar ha varit tillsatta av det bolag som skattejuristen arbetar på. Det synes alltså ha varit fråga om så kallade ”nominee directors”, vilket tidigare utgjorde ett vanligt sätt att försöka skapa ”substans” i jurisdiktionen bolaget tillhörde – alltså Cypern i detta fall – bland annat i syfte att undvika att bolaget skulle anses ha fast driftställe i Sverige.

Det kan absolut ifrågasättas om detta tillvägagångssätt utgör en tillräcklig etablering på Cypern, men man får samtidigt inte glömma att det är Skatteverket som har bevisbördan för att ett fast driftställe finns i Sverige.

I denna del verkar Skatteverket mer eller mindre slentrianmässigt hävda att det faktum att bolagets ägare haft bostad och/eller kontor i Sverige skulle vara tillräckligt för att bevisa förekomsten av ett fast driftställe här. Enligt oss på nomadtax är det anmärkningsvärt att vissa förvaltningsdomstolar i Sverige verkar acceptera en sådan närmast presumtion för att en stadigvarande plats för affärsverksamhet föreligger i Sverige. Detta är särskilt anmärkningsvärt i mål om efterbeskattning, eftersom Skatteverket då har ett högre beviskrav att uppfylla än i det ordinarie förfarandet.

Det som dock framgår av Skatteverkets syn i ärendet är att verket accepterat att den verksamhet som utgjort diskretionär förvaltning inte medför ett fast driftställe i Sverige.