Kammarrätt tillämpar skatteflyktslagen (!) på trust som fördelade arv

I Sverige har beskattningen av truster, eller personer med kopplingar till truster, under en längre tid varit oklar. I Sveriges rättsordning är trust-figuren synnerligen främmande, och Sverige är inte part till den internationella trust-konventionen, vari länder enats om behandlingen av truster. I många länder, men framförallt i USA, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland, är det vanligt förekommande att truster används för att fördela arv - ofta för att minimera skatter. Denna approach kan dock ha förödande konsekvenser för arvingarna - om de är bosatta i Sverige. Så var fallet i en dom från 2025, från Kammarrätten i Göteborg där skatteflyktslagen ansågs tillämplig, vilken kommer redogöras för nedan.

Hur beskattas en trust i Sverige?

Efter att rättsläget varit oklart under en lång period, har vägledande domar från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) kommit att klargöra rättsläget avseende hur Sverige behandlar truster och personer med kopplingar till truster, ur ett beskattningsperspektiv.

Enligt denna praxis ska det bedömas om en trust ska anses motsvara en svensk familjestiftelse, eller ej. Man tillämpar alltså kriterierna för bildandet av en svensk familjestiftelse, på trusten - och om trusten i stort sett uppfyller kriterierna, så behandlas trusten och personer med kopplingar till den - så som vore fallet om trusten var en svensk familjestiftelse.

I korthet syftar bedömningen av en trust till att undersöka huruvida stiftaren/bildaren har avhänt sig kontrollen över de tillgångar han eller hon tillskjutit till trusten. En detaljerad analys måste alltså göras av trustens bildandedokument (s.k. "deeds"), samt ev. utländsk lagstiftning som är tillämplig på trusten.

En bedömning måste också göras av huruvida trusten förvaltas avskilt från dess förmånstagare. Om förmånstagarna innehar signifikant kontroll över trusten, och kan bestämma över dess tillgångar, så medför nämligen detta i regel att trusten inte anses motsvara en svensk familjestiftelse, utan istället ett förvaltningsuppdrag för förmånstagarnas räkning. I sådana fall beskattas personen eller personerna med kontroll över trusten, så som om de ägde trustens tillgångar. Detta innebär att dessa personer, om de är obegränsat skattskyldiga i Sverige, manuellt måste uppta sin del av trustens inkomster i sin personliga svenska inkomstdeklaration - vilket kan vara synnerligen komplicerat.

Hur såg omständigheterna ut i målet, och hur resonerade domstolen?

I målet var det fråga om en utländsk trust, som sannolikt hade bildats enligt brittisk rätt. Trusten förvaltades av en s.k. trustee, som inte även var förmånstagare i trusten. Kammarrätten bedömde därav att trusten och dess tillgångar skulle anses avskilda från förmånstagarna, och bildaren, och att trusten därmed motsvarade en svensk familjestiftelse. Av domen framgår att Kammarrätten synes ha ignorerat att förmånstagarnas önskan om utbetalningar och insättande av nya förmånstagare synes ha följts av trustens förvaltare - vilket har beaktats i andra underrättsdomar. Domstolen fäste istället större vikt vid just trustens bildandehandlingar, där förmångstagarna inte hade någon formell bestämmanderätt över trusteen - vilken istället låg helt och hållet hos trusteen.

Vad som gör detta mål extra intressant, var att trusteen hade tillsatt en ny förmånstagare till trusten - vilket var ett dödsbo där förmånstagarna i trusten också var delägare. Trusten hade alltså, sannolikt i samband med dödsfall hos bildaren, tillsatt en ny förmånstagare i form av dödsboet, varvid de övriga förmånstagarna hade avstått sin rätt till trustens medel till förmån för dödsboet. Trustens förmånstagare hade därefter erhållit medel från dödsboet, där pengarna således endast hade passerat.

Häpnadsväckande nog valde domstolen att underkänna förfarandet med tillämpning av skatteflyktslagen - vilket är synnerligen ovanligt i Sverige. Ofta stoppas tillämpning av denna lag av lagens snäva kriterier - vilket främst manifesteras av kraven på att förfarandet ska strida mot lagstiftningens syfte - vilket ofta är svårt för Skatteverket att bevisa.

I denna dom valde dock Kammarrätten i Göteborg att se det som att skatteflyktslagens fyra kriterier var uppfyllda:

1) att rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,

2) att den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna, 3) att skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 4) att ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

I korthet menade domstolen att förfarandet att sätta in dödsboet som förmånstagare i trusten hade medfört att utbetalningarna blev skattefria för dödsbodelägarna, istället för att beskattas som periodiskt understöd (med upp till ca. 53 % skatt), vilket hade skett om utbetalningarna skett direkt från trusten till dödsbodelägarna som var bosatta i Sverige. Man menade även att det inte finns tecken att lagstiftaren hade något annat syfte än att beskatta utbetalningar från truster.

Analys av målet; kommentar

Som ovan nämnts, är det förhållandevis ovanligt att skatteflyktslagen anses tillämplig. Så bör även vara fallet vad gäller den svenska beskattningen av trust-inkomster.

Avgörandet visar med hög tydlighet att det finns betydande risker med att låta ett annat skattesubjekt motta medel från en trust, som därefter för vidare dem som exempelvis gåva eller arv till den tilltänkta mottagaren. Vi på nomadtax råkar veta att sådana förfaranden har rekommenderats av vissas svenska rådgivare - varför personer som vidtagit sådana konstruktioner nu bör löpa risk för en betydande skattesmäll.

Tveka inte att kontakta oss om du önskar assistans med trust-relaterade skattefrågor.