Nominee-styrelse räckte inte: Svenskt Cypern-bolag åker på 12-miljonerssmäll p.g.a. fast driftställe

Skatteverket har till synes gått på offensiven vad gäller utländska holdingbolag, ägda av förmögna svenskar inom näringslivet. I slutet av 2025 resulterade denna offensiv i att ett Cypern-bolag som indirekt ägts av en svensk, av Kammarrätten i Stockholm ansågs ha fast driftställe i Sverige, vilket medförde en skattnota på ca. 12 miljoner kronor.

Vad är ett fast driftställe?

Ett fast driftställe utgör gränsen för när ett utländskt bolag blir skattskyldigt i Sverige. Regeln innebär något förenklat att ett utländskt bolag, som disponerar en fast plats (så som ett kontor, en fabrik, en butik) får ett fast driftställe i Sverige om aktiviteten pågått i minst sex månader. Det finns även möjlighet att ett utländskt bolag får fast driftställe i Sverige, om en företrädare för bolaget förhandlar och ingår avtal för bolagets räkning, när denne företrädare är på plats i Sverige (den s.k. agentregeln).

Följden av att ett fast driftställe uppstår för ett utländskt bolag, är att bolaget blir skattskyldigt för svensk bolagsskatt, på resultatet från det fasta driftstället.

Hur såg omständigheterna ut i fallet?

I fallet var det fråga om en svensk person, som varit med och grundat ett större svenskt företag, i vilket han ägde aktier genom det aktuella Cypern-bolaget. Efter att bolaget avyttrat (sålt) delar av innehavet valde bolaget att investera försäljningslikviderna i nya bolag och projekt.

Det som utmärker processen var hur långt Skatteverket gått för att kartlägga varifrån bolaget faktiskt styrdes. Myndigheten har använt svenska nyhetsartiklar, internetsökningar, uppgifter från utländska bolagsregister och begärde handräckning från både Cypern och Luxemburg. Genom detta fick Skatteverket tillgång till interna protokoll, fakturor, bankuppgifter och mejl som normalt inte blir offentliga. Precis som i andra liknande mål erhöll Skatteverket detaljerad information framförallt från bolagets delvis svenska bank i Luxemburg, i form av mailkonversationer mellan ägaren till bolaget och banken.

Skatteverket hävdade också att det cypriotiska bolagets formella styrelse i praktiken saknade substans. Styrelsen bestod av ett svenskt bolagsadministrationsföretag på Cypern, och de personer som ingick i denna struktur satt samtidigt i över 180 andra bolag. Enligt Skatteverket tydde detta på att deras roll enbart varit administrativ och inte inneburit någon verklig kapitalförvaltning, eller drivande av bolaget i övrigt.

Utifrån denna samlade information, inklusive uttalanden i media där entreprenören själv beskrev sina investeringar och sitt engagemang i svenska bolag, hävdade Skatteverket att den verkliga ledningen av bolaget istället utövades från Sverige. På den grunden ansåg Skatteverket att bolaget hade fast driftställe här.

Hur resonerade domstolen?

Kammarrätten i Stockholm hänvisade i sin dom inledningsvis till en tidigare dom, där bolaget bedömts, men under ett annat beskattningsår.

Vidare pekade domstolen på att styrelseledamöterna som tillhandahållits av det svensk-baserade bolaget på Cypern, enligt sin egen hemsida syntes sakna kompetens för att utföra den verksamhet som bolaget höll på med - det vill säga kapitalförvaltning. Man tog även upp faktumet att personerna i fråga ingick i över 180 bolags styrelser, som ett faktum som styrkte att det inte skett någon verksamhet från Cypern.

Man menade istället att det framstod som mycket osannolikt att bolagets ägare skulle ha lämnat över ansvaret för sitt bolag till styrelseledamöter som, utöver att sakna relevant kompetens, dessutom anlitades av långt över hundra andra bolag och fakturerade mycket låga belopp för sina tjänster. Domstolen ansåg därför att det inte var rimligt att dessa personer skulle ha utfört den verkliga kapitalförvaltningen.

Vid bedömningen av var den verkliga ledningen faktiskt hade utövats konstaterade kammarrätten att ägaren under de aktuella åren var bosatt i Sverige, att han satt i flera svenska bolagsstyrelser och att bolaget under perioden fattade ett stort antal investeringsbeslut som i huvudsak rörde svenska företag. Bland dessa fanns bolag där han själv varit VD, styrelseledamot eller delaktig i grundandet, samt andra där han haft en ledande funktion.

Mot denna bakgrund ansåg domstolen att det var sannolikt att kapitalförvaltningsverksamheten hade utförts i Sverige och att de avgörande affärsbesluten fattats här. Därmed instämde kammarrätten i underinstansens bedömning att bolaget hade haft fast driftställe i Sverige genom ägarens bostad under de aktuella åren. De aktier som avyttrades ansågs ha ingått i verksamheten vid detta fasta driftställe och kapitalinkomsterna skulle därför beskattas i Sverige.

Analys

Detta avgörande är ett av flera som på senare tid meddelats av svenska förvaltningsdomstolar. Avgörandet tydliggör att användningen av s.k. nominees som styrelse i utländska holdingbolag inte utgör en tillfredsställande lösning, eftersom en sådan struktur typiskt sett innebär att tillräcklig faktisk substans saknas i bolagets registreringsland.

Mot denna bakgrund är det förvånande att denna typ av struktur använts i så stor utsträckning, särskilt med hänsyn till det avgörande som finns från Högsta förvaltningsdomstolen från 2009. I detta avgörande konstaterades att risken för fast driftställe är påtaglig när bolagets ägare från Sverige utför liknande aktivitet, vilket tydligt visar att den aktuella typen av upplägg är förenad med betydande skatterättsliga risker.

Personer som tillämpar denna typ av struktur bör därför se över sin beskattningssituation och överväga att inge s.k. frivilliga rättelser till Skatteverket.