Nytt avgörande från Skatterättsnämnden om klassificering av trust och stiftelse

I juni avkunnade Skatterättsnämnden ett förhandsbesked, som avsåg den svenska skattemässiga behandlingen av en utländsk trust, samt en utländsk stiftelse. Avgörandet är till viss del en välkommen nyhet för skattskyldiga med kopplingar till en trust eller stiftelse, eftersom nämnden ger uttryck för möjligheten att beakta utländsk lagstiftning.

Hur behandlas en trust eller utländsk stiftelse i svensk skattelagstiftning?

Det var länge oklart hur man rent skatterättsligt skulle behandla en utländsk trust eller stiftelse i Sverige. Anledningen är framförallt att Sverige saknar motsvarighet till en trust, även om stiftelseinstitutet återfinns i Sverige.

De senaste tio åren har dock en ganska rik praxis bildats, och rättsläget har klarnat. I korthet ska en jämförelsebedömning göras mellan vad som i Sverige benämns en ”familjestiftelse” och den utländska trusten eller stiftelsen. Om trusten eller stiftelsen anses motsvara en svensk familjestiftelse, så ska förmånstagare till trusten eller stiftelsen beskattas på utbetalningar som ”periodiskt understöd”, vilket innebär att beskattning sker i inkomstslag tjänst, alltså med progressiv skatteskala med upp till ca. 53 % marginalskatt.

I bedömningen av huruvida en utländsk trust eller stiftelse motsvarar en svensk familjestiftelse, har man främst bedömt trusten eller stiftelsens bildandehandling, så kallad trust deed, för truster. Det är utifrån denna handling som man bedömt, framförallt huruvida stiftaren (settlor) har avskiljt sig från de tillgångar som tillförts trusten. En annan viktig aspekt har varit huruvida förvaltningen och tillgångarna i en utländsk trust, har avskiljts från förmånstagarnas rådighet.

Hur såg omständigheterna ut i förhandsbeskedet?

I förhandsbeskedsärendet var sökanden en svensk individ som bott utomlands en längre tid, men som avsåg att flytta tillbaka till Sverige. Personen i fråga var förmånstagare i en trust som bildats enligt lagstiftningen i Nya Zeeland, av personens far. Personen var även förmånstagare i en liechtensteinsk stiftelse (”stiftung”), som inte bildats av personens far, men vars tillgångar hade skjutits till av personens far.

Personen frågade Skatterättsnämnden hur trusten respektive stiftelsen skulle klassificeras enligt svensk skatterätt – alltså huruvida de skulle anses motsvara en svensk familjestiftelse eller ej.

Vad kom Skatterättsnämnden fram till?

Vid bedömningen av en utländsk trust eller stiftelse är bildandedokumentet, ofta kallad trust deed, det viktigaste dokumentet. Detta dokument fastställer vilka personer som har behörighet att bestämma över stiftelsen och dess tillgångar, inklusive utbetalningar, investeringsbeslut och liknande. Man kan jämföra dokumentet med en bolagsordning, som fastställer vilka regler som gäller för ett aktiebolag.

I vissa rättsfall, framförallt från svenska kammarrätter, har man dock valt att beakta även hur en trust förvaltats i praktiken, eftersom det inte är helt ovanligt att trustens ”deeds” inte alltid har följts till punkt och pricka. Det är exempelvis inte ovanligt att en förmånstagare kan lämna icke-bindande rekommendationer eller önskningar till en trusts ”trustee” (förvaltare), som i regel följs av denne.

Vissa domstolar har alltså valt att beakta dels hur trusten rent objektivt enligt trusthandlingarna ska verka, och dels hur trusten har fungerat i praktiken.

I det nu aktuella förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden, beaktades faktumet att en trust som bildats i Nya Zeeland måste likvideras om förmånstagarna gemensamt kräver detta. Utifrån detta förhållande, som alltså grundade sig på tvingande lagstiftning i Nya Zeeland, och inte direkt trustens deeds, menade Skatterättsnämnden att förmånstagarna hade makt att bestämma över trusten på så sätt att tillräckligt avskiljande inte skett. Skatterättsnämndens majoritet menade därav att trusten inte motsvarade en svensk familjestiftelse. Det ska dock observeras att två ledamöter i Skatterättsnämnden inte delade bedömningen.

Vad avser den liechtensteinska stiftelsen angavs i bildandehandlingarna, något förenklat, att en styrelse ansvarade för att utifrån eget skön förvalta stiftelsen och besluta om ev. utbetalningar. Med hänsyn till detta menade Skatterättsnämnden att stiftelsen motsvarade en svensk familjestiftelse.

Förändrar detta rättsläget?

Så som ovan har nämnts, är det förhållandevis nytt att vikt läggs vid tvingande lagstiftning i den stat där en utländsk trust eller stiftelse har bildats. Tidigare har trenden varit att störst vikt läggs vid hur en trusts bildandehandlingar är utformade, med mindre rum för att beakta andra faktorer så som hur trusten förvaltats i praktiken.

Det är därav positivt att se att Skatterättsnämnden nu väljer att beakta även tvingande lagstiftning som påverkar hur en trust fungerar. Förhoppningsvis överklagas förhandsbeskedet till HFD, och därigenom kan rättsläget förtydligas ytterligare.