Väsentlig anknytning - nytt förhandsbesked från Skatterättsnämnden (2025)

Under våren 2025 har vi sett en relativt stadig ström med nya förhandsbesked från Skatterättsnämnden som rör väsentlig anknytning. I juni 2025 meddelades ytterligare ett förhandsbesked i just denna fråga, som berör frågan huruvida förvärv av en fastighet genom ett bolag medför väsentlig anknytning för en person som varit utomlands bosatt under en längre tid.

Vad är väsentlig anknytning?

Sverige tillämpar tre alternativa kriterier för att bedöma vilka individer som är obegränsat skattskyldiga (tax residents) i landet. En av dessa kriterier är "väsentlig anknytning", och träffar endast personer som tidigare varit bosatta i Sverige. Denna grund för skattskyldighet har ibland benämnts som "den utsträckta hemvistprincipen" - som alltså är ett uttryck för beskattning till följd av en persons koppling till Sverige.

Att ha väsentlig anknytning innebär således att en person har flyttat från Sverige, men att personen inte i tillräckligt hög mån har släppt/klippt sina band med Sverige, och att personen därför ska anses skattemässigt bosatt (skattskyldig) i Sverige. Det är viktigt att ha i åtanke att Sveriges beskattningsrätt kan begränsas genom tillämpning av skatteavtal, trots att en person har väsentlig anknytning till Sverige.

Stadgandet har funnits under en mycket lång tid, även om det förändrats under tidens gång, framförallt till följd av en oerhört stor mängd praxis från Högsta Förvaltningsdomstolen. Rättsläget har till följd av denna praxis kommit att röra sig allt längre bort från stadgandets ordalydelse i inkomstskattelagen. Som exempel på detta finns det en mängd så kallade anknytningspunkter som räknas upp i lagtexten, men enligt rättspraxis är det i princip endast tre anknytningspunkter som kan medföra väsentlig anknytning.

Vad är ett förhandsbesked?

Så som kanske framgår av denna text, är det inte helt ovanligt att skattelagstiftning är otydlig eller oklar. Eftersom detta medför betydande förutsebarhetsproblematik för en skattebetalare, finns det så kallade förhandsbeskedsinstitutet i svensk rätt.

Kort sammanfattat innebär detta institut en möjlighet för skattebetalare (både individer och bolag eller andra rättsliga figurer) att få ett bindande besked om hur ett visst framtida förfarande kommer behandlas skattemässigt. En ansökan om förhandsbesked behandlas av en svensk specialdomstol vid namn "Skatterättsnämnden". Avgöranden från Skatterättsnämnden kan överklagas direkt till Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, utan krav på något prövningstillstånd.

Hur såg omständigheterna i målet ut?

I målet var det fråga om en svensk individ, som tillsammans med sin fru hade varit utflyttad från Sverige sedan år 2000. Personen hade alltså varit utomlands bosatt under en mycket lång tid.

Personen i fråga hade fått ett erbjudande om att förvärva en fastighet i Sverige. Av förhandsbeskedet framgår att det fanns en byggnad på fastigheten, som användes i någon form av näringsverksamhet. Planen var att fastigheten skulle förvärvas av ett helägt bolag till personen, och att förvärvet skulle ske till ett överpris jämfört med marknadspriset på fastigheten, men att detta skulle kompenseras genom att lägre hyra skulle utgå för användande av byggnaden på fastigheten. Det är inte helt tydligt, men det verkar alltså som att den nuvarande ägaren av fastigheten skulle göra en s.k. "Sale and Leaseback" av fastigheten.

Av förhandsbeskedet framgår att personen som avsåg att köpa fastigheten genom bolag inte skulle ta del i skötsel och förvaltning av fastigheten, utan att det istället skulle skötas av en extern part.

Personen som planerade att förvärva fastigheten ställde således frågan till Skatterättsnämnden, om hans förvärv skulle innebära att han blev obegränsat skattskyldig i Sverige genom den anknytning som fastigheten och bolaget innebar för honom, alltså om han skulle få väsentlig anknytning till följd av detta.

Vad var Skatterättsnämndens bedömning?

Skatterättsnämnden inledde sitt avgörande med att redogöra i allmänna ordalag för rättsläget, varvid man konstaterade att innehav av en fastighet i allmänhet inte innebär väsentlig anknytning, men att man bör bedöma huruvida ägandet har en mer passiv karaktär där ägaren inte är involverad i underhåll och förvaltning, eller om ägaren är mer aktiv i sitt ägande.

Något förenklat finns det alltså en åtskillnad i den skattemässiga behandlingen av fall där innehav har karaktär av en passiv kapitalplacering, jämfört med innehav som mer liknar en pågående näringsverksamhet.

I sin bedömning valde Skatterättsnämnden att först peka på faktumet att personen i fråga varit utflyttad under en längre tid, vilket i praxis (se exempelvis HFD 2019 ref. 12) har fått verkan på så sätt att det förhindrat att väsentlig anknytning förelegat. Därefter valde Skatterättsnämnden att konstatera att det tilltänkta förvärvet hade karaktär av en kapitalplacering, och att förvärvet därför inte leder till väsentlig anknytning. Skatterättsnämnden uttalade även att faktumet att investeringen var tänkt att göras genom ett helägt bolag, inte förändrar nämndens bedömning att förfarandet inte ledde till väsentlig anknytning.

Sammanfattningsvis kom alltså Skatterättsnämnden fram till att det planerade förvärvet inte gav upphov till väsentlig anknytning för den utomlands bosatta personen.

Vad innebär avgörandet för rättsläget?

Utgången i avgörandet är inte särskilt överraskande, men vi på nomadtax ser den som en bekräftelse på att allt större vikt numera läggs vid utlandsbosättningens längd, samt att en mer detaljerad bedömning ska göras av huruvida ett bolag och/eller en fastighet innehas som en passiv kapitalplacering eller inte.

Avgörandet medför en högre grad av tydlighet för utomlands bosatta svenskar som ämnar ha kvar eller göra investeringar i Sverige, vilket vi anser är en positiv utveckling.